Vad finns det för riter/traditioner kring död?
När en människa dör vill man hedra den, säga farväl och önska den att få vila i frid, därför har man begravningar.
På påskdagen var Jesus korsfäst, död och begraven. Allt hopp vara ute, Jesus var död. Några kvinnor som känt Jesus kom till graven tre dagar efter för att sörja och smycka graven, men då var inte Jesus där.. Han hade då återuppstått! Detta är en väldigt viktig händelse för den kristna religionen, hur de ser på döden. Det jag tänker på som en trygghet är att livet aldrig kan besegras, livet är starkare än döden.
För vanligt folk (som inte är troende) är begravningen väldigt sorglig, de sörjer den som har gått bort genom att gråta osv. För kristna är begravningarna inte lika sorglig, vi tror att livet fortsätter efter döden (Jesus förebild). Det kristna budskapet är hoppfullt eftersom man kan uppstå från de döda och fortsätta leva, detta hjälper inte bara de döda (att återuppstå), utan också de sörjande. Religionen kan "bära" de sörjande genom sorgens tyngsta tid (med de tänket, hoppet). I kyrkans gemenskap har de möjligheten att skapa en "anda" där döden och den sorg den orsakar behandlas som en naturlig del av varje människas livserfarenhet. På så sätt kan de ta den sörjande ut ur sörjandet när han/hon är redo att ta steget ut i livet igen.
De kristna sörjer eftersom att dom inte får träffa personen som dött, men glädjs ändå av tanken att de kommer leva kvar, finnas med än även om man inte ser personen.
Det kan både vara bra och dåligt med det kristna tänket. Om man är kristen och är på en begravning med "icke troende" personer som sörjer (gråter) och man själv står där och inte gråter/är ledsen kan det uppfattas som att man inte bryr sig om personen som dog, det är på något sätt lite ohyfsat av folk att inte vara ledsen på en begravning, enligt de "icke troende". Men jag tycker att det kristna tänket är mycket bättre sätt att se döden på, det är mer positivt, det finns både nackdelar och fördelar med att personen dog. Det är positivt för personen i fråga (den döde) eftersom att den får återuppstå och fortsätta leva. Men för dom som lever kvar och inte får träffa personen mer är det negativt.
Momentet/momenten i kyrkan på en begravning kallas begravningsakt. Begravningsakten kan ske i en kyrka, i ett kapell eller annan cermonilokal. För att få använda en kyrka till begravningen krävs att den avlidne har betalat kyrkoavgift, varit med i Svenska kyrkan, (har den avlidne inte betalat kyrkoavgift ger den obligatoriska begravningsavgiften tillgång till ett kapell som Svenska kyrkan tillhandahåller).
En begravningsakt brukar innehålla böner, psalmer (som har valts ut av den dödes släktingar), hyllningstal/minnestal (där man minns all det goda i den dödes liv), bibelläsning, diktläsning, tyst minut (alla står upp för att hedra personen som dött, man tänker på personen), folket går fram till kistan och lägger blommor på den (tar farväl) och i slutet brukar några personer bära ut kistan till platsen där den ska sänkas ner. I kyrkan är det viktigt att man visar hänsyn till de som sörjer, de tar farväl av den avlidne. När kistan burits ut till platsen där den ska sänkas ner, sänks den ner i en grop man grävt och sedan brukar man slänga ner blommor och annat i gropen (det kan vara vad som helst man skänker ner till den avlidne som den sedan kan ha med sig i sitt nästa liv).
Personen i fråga (den döde/avlidne) har förmodligen bestämt innan vad han/hon vill göra med sin döda kropp. T.ex kan man "donera" ut sina friska organ, för att rädda livet på andra. Begrava liket (vanliga sättet), eller bränna kroppen till aska (kremera). Om man kremerar brukar man antingen lägga askan i en urna, sprida ut askan vid ett minneslund, eller sprida ut askan i t.ex en sjö som betydde mycket för den avlidne (eller i havet). Men de kristna föredrar att begrava hela kroppen (på det vanliga sättet) eftersom att då kan kroppen enklare leva vidare.
På en begravning brukar man vara mörkt klädd, med lite vitt. De närmast sörjande (männen) brukar oftast ha vit slipps och de som inte kände personen lika väl brukar ha svart slips. Mörk/svart kavaj med vit skjorta och vit/svart slips är det vanliga för männen. Och tjejerna brukar t.ex ha en mörk/svart klänning. Man ska helt enkelt ha mörka kläder för att symbolisera "sorgen", man ska alltså helst undvika färgglada kläder (det symboliserar något glatt, vilket en begravning inte är).
Den avlidnes släkt, vänner osv (de nära stående) brukar komma några gånger ibland och "pynta"/smycka graven med blommor, tända ljus m.m för att den ska se fin ut.
Nu hoppas jag att ni vet lite mer om vad som händer med de Kristna när dom avlider. Hur en begravning är "uppbyggd", vad man ska ha på sig, vad man kan göra med kroppen osv.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Jag kunde inte hitta något stavfel. Bra. Du komenterade på min blogg att det är roligare att läsa när jag låtsas som att det är mig det handlar om. Prova att göra det själv. Du fick verkligen med allt.
Trackback
