Skulle du kunna vara utövare i den religion du valt?
Nu är det Thea som skriver. Jag hade tänkt att berätta lite om min syn på det hela (om religioner/tro) och om jag skulle kunna tänka mig att tillhöra Kristendomen.
Jag är döpt (skrev jag om här) och ska konfirmera mig i sommar (skrev jag om här). Det var mamma och pappa som tog beslutet att jag skulle bli kristen genom att döpa mig, jag fick inte välja. Nu har jag tagit beslutet att fullfölja min religion genom att konfirmera mig. Jag ska alltså bli kristen och därför skulle jag självklart kunna vara utövare i Kristendomen, eftersom att jag SKA bli det.
I Sverige är Kristendomen den absolut största religionen. De flesta Svenskar säger att dom är Kristna, men det är väldigt få som (enligt mig) är "riktiga" kristna. Det är få som följer alla de kristna regler och gör de handlingar som ska göras för att vara kristen. Men är man inte kristen om man är döpt? Mitt svar är nej. Jag tycker inte att man kan säga att man tillhör Kristendomen om man inte följer reglerna och genomför de handlingar som ska göras. Då är man enbart med i Svenska Kyrkan.
Än så länge går jag t.ex inte i kyrkan varje söndag och ber aldrig. Därför anser jag mig inte tillhöra Kristendomen. Men i sommar ska jag fullfölja min religion genom att konfirmera mig. Då kanske jag kommer bli kristen på riktigt, alltså bli lite "omvänd" och tycka det är viktigt/kul att gå i kyrkan osv.
Man säger att religion är en trygghet, en gemenskap och att det är bra att ha en religion eftersom man aldrig behöver känna sig ensam. Men om jag nu är kristen, har jag egentligen ingenting utav det. Jag känner även de som är enligt mig riktiga kristna men inte har någonting "särskilt" utav det. Jag tycker därför inte att religionen är så viktig, den har inte format mig på något sätt.. Jag gör inget kristet och känner ingen gemenskap från andra kristna, men jag har det hur bra som helst ändå. Hur viktigt är egentligen religion?
Men jag lever i ett kristen land där Kristendomen är den absolut dominerande religionen vilket betyder att vi gör kristna saker även fast vi inte tänker på det. Nästan alla i Sverige firar Jul och Påsk utan att egentligen tänka på varför vi gör det. Det är kristna högtider som i Sverige har blivit "svenska högtider", istället för att gå i kyrkan och tänka på Jesus vid Jul får vi paket och äter god mat. Men trots detta är det kristna högtider.
I Sverige är varje söndag också en röd dag, de flesta är därför lediga på söndagar. Detta är också på grund av Kristendomen. Inom kristendomen är varje söndag en speciell dag (röd dag) som t.ex trettondag jul, tjugondag knut, påskdagen, advent, palmsöndagen osv. Inom Islam är alla fredagar röda dagar och inom Judendomen är alla lördagar röda dagar.
Jag valde själv att fullfölja min religion (konfirmera mig), att bli Kristen. Men jag tänkte egentligen inte igenom det, det var mer en självklarhet för mig eftersom jag bor i ett kristet land och är döpt. Men om jag tänker efter vet jag egentligen inte om det är den religionen (Kristendomen) jag skulle vilja tillhöra mest av allt.. Det finns både negativa och positiva saker inom Kristendomen, saker som lockar mer eller mindre.
Jag tycker att kristendomen är en väldigt bra religion på så sätt att den inte har lika stränga regler som t.ex Islam. Där har dom (enligt mig) helt sjuka och orättvisa regler mot kvinnorna speciellt, dom får inte visa håret, blir bort gifta osv. Det är helt sjukt hur illa man kan behandla kvinnorna, hur underlägsna dom är, och det värsta är att det är religionens fel. De flesta som utsätts för detta tycker inte att det är något konstigt, men dom har mer och mer börjat se sig omkring och insett orättvisan nu när religionerna har blivit så pass utspridda, därför är det fler och fler som börjar göra motstånd. Jag tycker hur som helst att detta är helt sjukt och tycker därför att Kristendomen är en bättre religion (läs om Kristendomens könsroller här)! Man har inte samma typ av regler i Kristendomen som i Islam. Man trycker inte ner människor av andra könet, man behöver inte ändra sin livsstil, ändra klädsel (får ha på sig vad man vill). Kristendomen är alltså en hyfsat fri religion där man får leva hur man vill fast med en tro i tankarna, att luta sig mot, att skylla på, en gemenskap, ett stöd, någonting som alltid är med en. Jesus sa att alla har lika mycket värde, barn, män, kvinnor osv, därför behandlar man alla med lika mycket respekt.
Jag tycker också att Kristendomen verkar som en väldigt snäll, trevlig och hjälpsam religion. Man följer Jesus och Guds ord, vilket gör att de flesta är snälla eftersom att Jesus menade på att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad. Man låter t.ex barnen också "vara barn" och bryr sig inte jätte mycket om något barn skriker eller leker i kyrkan, Jesus tyckte om barnen, dom skulle få ha kul även fast dom var i kyrkan.
Jag tycker dock att Kristendomen är en lite "dyster"/tråkig religion om man jämför med t.ex Hinduismen. Jag tycker att Kristedomen på något sätt är en svart vit religion och Hinduismen är en färgglad. Dom har massor roliga festivaler/högtider (färgfestival) där dom verkligen utstrålar glädje, man bli glad av Hinduismen. Medans Kristendomen har högtider där man ska sitta och ha tråkigt en hel dag (Långfredagen).
Jag tycker att det kan vara bra att ha en religion, någonting att tro på. Man har någotning att luta sig mot, en gemenskap som t.ex kan underlätta vissa beslut. Jag kan dock tycka att vissa religioner kan vara lite överdrivna ibland, beroende på vilken religion man tillhör. Jag menar vissa personer ägnar hela sina liv kring tron, vilket jag tycker är helt sjukt. De slösar bort sina liv på att t.ex göra bra saker så att deras nästa liv ska bli bra.. Men varför inte leva det livet vi lever nu och göra allt man egentligen vill göra, istället för att "ge bort" sitt liv till en Gud. Gör det livet du lever i nu bra istället för att ha ett tråkigt liv och satsa på nästa, jag menar tänk om det inte kommer ett nästa..?
Jag tycker hur som helt att detta är helt sjukt, de tänker inte efter vad de själva gillar, allting de gör kretsar kring religionen. I vissa fall kan de också vara så att man blir dödad om man inte följer religionen och om man inte gör exakt vad som sägs.
Analys kring krig
Nästan alla krig har sitt ursprung i de olika religionerna. De flesta krig startar på grund av att folket i de olika religionerna har olika synpunkter på saker vilket ger upphov till bråk. Vissa krig blir stora, historiska, långa med många påverkade städer och massor av dödsfall. Andra blir bara ett kort, litet slagsmål med ett par få inblandade. De stora krigen leder ofta till mycket problem, som t.ex ekonomiska problem eller att det inte finns någon mat och ingenstans att bo (allting är förstört). Detta är väldigt tråkigt då tanken med religioner är att förena men istället blir det rena rama motsatsen. Det blir också en otrygghet att tillhöra en religion då man kan bli dödad på grund av sin tro.
Ett exempel är Andra världskriget. Då var det Tysklands makthavare Hitler som var emot Judar. Han lät sig därför döda alla Judar genom att b.la gasa ihjäl dom. Kriget pågick mellan 1939 - 1945 och involverade en väldigt stor del av världen. Kriget ledde till 50 - 70 miljoner döda och väldiga ekonomiska problem.
För att få gemensamt fokus på fred i Europa efter Andra världskriget startades Europeiska unionen. Genom EU kan man på ett enkelt sätt arbeta för att alla människor ska ha ett lika värde (värna om människornas rättigheter och respekt till andra), det är ett bra sätt att försöka skapa fred i Europa. Ett annat exempel på att förhindra krig är genom Förenta Nationen. Genom FN hjälper länder varandra om det skulle bli krig, man samarbetar och försöker skapa fred.
Finns det några likheter/skillnader kring de fem världsreligionerna?
Det är svårt att hitta likheter och olikheter som stämmer in på alla fem stamreligionerna (Kristendomen, Judendomen, Islam, Buddismen och Hinduismen), oftast är det en som går emot resten. Därför tänker jag också skriva om de Abrahamitiska religionerna.
Likheter
I alla religioner, Kristendomen, Judendomen, Islam, Buddismen och Hinduismen är kvinnorna underordnade männen. Det skiljer på hur stor skillnaden är (hur mycket underordnad kvinnan är), men i alla religioner är kvinnan mer eller mindre underordnad.
I Kristendomen får kvinnorna inte vara präster (beroende på vilken inriktning). I Judendomen åker kvinnorna längst bak i Mehadrinbussarna och männen längst fram, kvinnor ska ta hand om hemmet och barnen, plus att män och kvinnor sitter åtskilda under Gudstjänster. I Buddhismen är de ganska jämställt nu för tiden, men fortfarande lever vissa saker kvar (beroende på vart man bor), t.ex att kvinnor ska vara hemma och laga mat osv. I Islam är detta ett mycket diskuterat område, kvinnorna är nämligen väldigt underordnade männen. Kvinnan är mannens ägodel, han bestämmer allting över henne, och får göra nästan vad han vill med henne (får vara otrogen). Kvinnan får aldrig fatta egna beslut, det är mannen i familjen som gör (pappan, mannen), dom är därför som barn hela livet. Pappan bestämmer t.ex vid tidig ålder vem flickan ska gifta sig med, det får dom själva inte välja. Många vill heller inte ha flickor när man föder, därför dödade man dom nyfödda flickorna förr i tiden. I Hinduismen är kvinnan också väldigt underordnad. Mannen får vara otrogen mot kvinnan. Och man vill inte ha flickor när man föder, det innebar bara kostnader, därför dödade man dom.
Alla religioner har någon/några man ser upp till (en förebild), eller har handlingar/regler som ska följas enligt sin religion. Kristendomen, Judendomen och Islam tror på samma Gud fast kallar honom olika saker. Kristendomen kallar honom Gud (herren), Judendomen Jahve och Islam Allah. De kristna ska t.ex gå i kyrkan på söndagar och be. Judarna och muslimerna ska också be ett antal gånger om dagen. Buddhismen har ingen riktig Gud, dom har istället en förebild (Buddah). Dom lever som honom och följer den åttafalldiga vägen och dom fyra ärliga sanningarna. Hinduismen har en Gud som visar sig på jorden som flera Gudar. I hinduismen ber man tre gånger om dagen.
Sedan är det eget ansvar, upp till en själv om man vill följa dessa regler/tro på "förebilden". Om man inte följer dom tillhör man inte religionen "på riktigt", tar det inte på allvar. Det finns självklart olika åsikter om detta, vissa tycker att om man är t.ex döpt är man kristen. Men om du inte följer de kristna handlingarna och tror på Kristendomen tycker inte jag att man tillhör religionen "på riktigt". Då är du enbart med i svenska kyrkan.
Alla religioner har någon typ av Heliga skrifter där det står hur deras "förebild" levde och hur man ska leva inom den religionen.
Buddismens tre viktigaste skrifter är Tipitaka, DharmapaddaochKung och Milindas frågor. Hinduismen har sex heliga skrifter som alla är skrivna på sanskrit, ett numera utdött talspråk. Kristendomen har Bibeln. Judendomen har Tanachen. Och Islam har Koranen.
Skillnader
De flesta av religionerna har olika syn/tro/mål på vart man kommer/vill hamna efter döden.
De kristna och muslimerna tror på paradiset och helvetet medans judarna inte tror på något av dom. Inom Buddismen återuppstår man om man inte når till Nirvana. Dom vill alltså inte återuppstå utan strävar för att komma till Nirvana, om man når till Nirvana är man fri och återuppstår inte. Hinduer vill heller inte återfödas/återuppstå, man vill istället direkt förenas med Brahman. Man strävar alltså för att slippa återuppfödas genom att göra vissa handlingar, som att "möta döden" vid floden Ganges och sedan strö ut askan från den döda personen i floden, för att förenas med Brahman.
Inom Kristendomen och Islam vill man sprida religionen/locka människor att ansluta sig till religionen, tillskillnad från Hinduismen, Buddismen och Judendomen där man inte har det som ett "mål". Kristendomen och Islam strävar alltså för att ha så många tillhörande sin religion som möjligt, dom vill alltså vara de största religionerna i världen så att dom kan få mer "makt" utöver hela världen. Inom Hinduismen, Buddismen och Judendomen är detta inte ett lika viktigt område, de lägger ner mer kraft på de som redan tillhör religionen.
Inom Kristendomen, Judendomen och Islam har man endast en Gud, tillskillnad från Hinduismen där man har flera olika gudar man tillber och Buddismen där man inte har någon Gud utan bara en förebild (Buddah).
Abrahamitiska religioner
De tre Abrahamitiska religionerna är Judendomen, Kristendomen och Islam, alla tre härstammar från samma stamfader Abraham.
Abraham hade fått ett löfte från Gud att bli stamfader för ett stort folk om han valde att tro på Gud som den enda guden. När Abraham inte fick barn med sin fru Sarah fick han istället ett med hans tjänstekvinna Hagar. Denne sonen skulle komma att bli Islams stamfader. När Abraham var 99 år gammal fick han reda på att hans fru Sarah var gravid. Nu skulle Guds löfte gå i uppfyllelse. Abraham fick sonen Isak och han blev Judendomens stamfar. I bibeln framkommer det tydligt att båda sönerna var lika viktiga och att både Ismael och Isak skulle leda två stora folk.
Det finns många likheter men också många skillnader mellan de Abrahamitiska religionerna.
Alla tre religioner är monoteister (tror enbart på en Gud), de flesta troende inom religionerna hävdar också att det är samma Gud fast med olika namn. De har också samma åsikter om att det var gud som skapade världen. Gud har olika namn inom de olika religionerna, Judarna kallar honom för Jahve, Kristna kallar Gud för ”Gud”/"Herren” och inom Islam brukar man nämna Gud vid namnet Allah.
Alla religionerna har också en helig skrift. Inom Judendomen är det Tanach, inom Kristendomen är det Bibeln och inom islam så finns de heliga skrifterna samlade i koranen.
Något som återkommer i alla tre religionerna är fastan. I Kristendomen är fastan inte lika framstående längre men den viktigaste fastan idag är den som är precis innan påsk där man ska fasta i 40 dagar. Inom Islam är den viktigaste fastan under fastamånaden Ramadan och inom Judendomen så fastar man under ett dygn vid försoningsdagen.
Skillnader mellan de Abrahamistiska religionerna är synen på Jesus. För kristna är han Messias, Gud son. Medans Judarna fortfarande väntar på sin Messias, de ser Jesus bara som en vanlig människa. För Muslimerna är Jesus en viktig profet, Guds sändebud. Så för de olika religionerna har Jesus en betydande roll men vad hans roll egentligen var skiljer sig mellan de troende.
Treenigheten är inte heller något som de tre religionerna är sams om. Det är bara i kristendomen Gud är 3 stycken, i fadern, sonen och den heliga anden. Enligt judendomen och islam är Gud en (treenigheten sägs gå emot den monoteistiska gudabilden och är djupt ifrågasatt av muslimer och judar).
Kristna, Judar och Muslimer tror också alla på att de finns ondska i världen, men ondskan finns i olika former. För kristna och muslimer kommer ondskan i form av Satan. För judar är ondskan något som finns i vårt undermedvetande.
Något som också skiljer sig mellan religionerna är tron på vad som händer efter döden. Både de kristna och muslimerna tror på paradiset och helvetet medans judarna inte tror på något av dom.
Detta var ett "avrundnings" inlägg då ni skulle få reda på lite om flera religioner än bara Kristendomen. Det betyder alltså att det var det sista inlägget här på bloggen. Jag hoppas ni har lärt er mycket och går in här om ni undrar något om Kristendomen! Tipsa också gärna om bloggen om det är någon som undrar någonting om Kristendomen. Hej då!!
Beskriv tre viktiga traditioner/högtider inom din religion.
De tre allra viktigaste och största högtiderna (som firas av kristna i hela världen) är Julen, Påsken och Pingst.
Julen
Hela julen är en väldigt viktig högtid för oss kristna. Vid Advent förberedde man sig inför Jesus ankomst/födelse, Juldagen föddes Jesus, Annandag jul är dagen efter Juldagen (Jesus föddes) då Sank Stefan stenade ihjäl för sin tro på Jesus, trettondagen är dagen då de tre vise männen besökte Bethlehem och träffade Jesus. Hela högtiden Jul kretsar kring Jesu födelse.
Juldagen är en av de absolut största högtidsdagarna inom Kristendomen. Den firas till minne av Jesu födelse, som föddes på natten mellan Julafton till Juldagen. Enligt de flesta kristna infaller Juldagen den 25 december.
Man vet inte exakt vilket år Jesus föddes. Men förr i tiden kom man fram till att Jesus föddes år 753 efter Roms grundande, och beslutade då att använda detta som utgångspunkt för den nya tideräkningen. Man bestämde då att Jesus föddes år noll, allt som hände efter Jesu födelse hände alltså år ___ e.kr. och allt som hände före Jesu födelse hände år ___ f.kr. Men nu vet vi att han egentligen föddes lite tidigare än vad som sagts (han föddes alltså inte år noll). Enligt bibeln (Matteusevangeliet, Lukasevangeliet) föddes Jesus under Herodes regent tid som var ca 4 år f.kr. Men i Lukasevangeliet står det att han föddes i samband med de första skattskrivningarna i Judeen och Syrien, vilket var 6 år e.kr. Den allmänna uppfattningen bland bibelforskare är därför att Jesus födde mellan 7 och 4 år f.kr.
Jesus liv började i staden Nasaret i Galileen (i nuvarande staden Israel) där Maria (Jesus mor) av ängeln Gabriel fick reda på att hon skulle föda Guds son. Detta skulle ske genom den Heliga Ande, utan medverkan av någon man (jungfrufödsel). Josef (Marias "trolovare" som inte var far till barnet) och Maria begav sig då till Betlehem där hon födde sin son Jesus. Han föddes i ett stall eftersom att det inte fanns plats för Maria på härberget (där man brukade föda), hon la sonen Jesus i en krubba för djur. I samband med födelsen uppenbarade sig en stor grupp änglar. Enligt Matteus evangelium fick den unga familjen en tid senare besök av stjärntydare (de tre vise männen) som kom resande österifrån med gåvor till barnet i form av guld, rökelse och myrra.
Vi svenskar firar jul den 24 på Julafton. För en "vanlig" svensk familj brukar Julafton kunna se ut såhär, man kan "festa", umgås med släkt, äta julmat, gå i kyrkan, öppna julklappar, se på Kalle Anka osv. Vi kristna måste gå i kyrkan och oftast så ber vi också. Julafton och Juldagen är en festlig och glad högtid, vi firar Jesu födelse! Den svenska julen brukar vara mellan 24 december - 13 januari, Julafton - Trettondagen (tjugondag knut).
Påsken
Påsken är också en av de viktigaste, om inte den viktigaste högtiden för oss Kristna. Den firas till minne av Jesu död (långfredagen) och uppståndelse (påskdagen). Det hände väldigt mycket kring påsken, på Skärtorsdagen åt Jesus sin sista måltid med sina lärjungar, på Långfredagen korsfästes han och dog, på Påskdagen återuppstod han, Annandag påsk är dagen efter Påskdagen (då han dog) och på Kristi himmelsfärdsdag återvände Jesus upp till himlen efter att ha vandrat omkring på jorden i 40 dagar. Det finns även dagar/högtider ett visst antal veckor innan påskdagen - Septuagesima (nio veckor före påskdagen), Sexagesima (åtta veckor före påskdagen), Fastlagssöndagen (7 veckor före påskdagen).
De som bestämde i Judeen under de år Jesus levde kände sig hotade att han skulle ta över rollen som kung eftersom han var väldigt omtyckt, gjorde massor bra saker (ingen annan "vanlig" människa kunde göra) och var Guds son. De beslöts därför att döda Jesus med hjälp av en av Jesus lärjungar, Judas. Judas förrådde Jesus och hjälpte ståthållaren Pontius Pilatus att "hitta" Jesus för att sedan kunna döda honom.
Dagarna innan Jesus dog begav han sig till Jerusalem där han på torsdagen (skärtorsdagen), dagen innan han dog, åt sin sista måltid med sina lärjungar. Måltiden bestod av ägg, bittra örter, saltvatten, gröna blad samt vin och osyrat bröd. Det ända som saknades var påsklammet (i kristendomen har man tolkat detta som att Jesus själv är offerlammet, det lamm som skulle dö för mänskligheten). Den sista måltiden blev upphov till den kristna nattvarden, då Jesus under måltiden tog ett bröd och gav det lärjungarna och sa - "Tag och ät, detta är min kropp". Han tog en bägare, tackade Gud, gav bägaren till lärjungarna och sa - "Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse". Det är precis vad vi gör under nattvarden, vi dricker vin (symboliserar hans blod) och äter bröd (symboliserar hans kropp) för att hedra honom.
På långfredagen "fångades" Jesus och spikades upp på korset där han sedan dog. Detta var ett väldigt lidande för Jesus, därför heter denna dag just Långfredagen (det långa lidandets dag). Jesus dog för människorna, för att ta på sig alla deras synder.
Påskdagen är den kristna kyrkans viktigaste och gladaste dag, det var då Jesus återuppstod! På påskdagen brukar man äta påskmat (ofta äter man lamm, till minne av Jesus som offerlamm), knäcka ägg och öppna godis ägg (äggen symboliserar det nya livet med Kristus) och man brukar också dela ut fina glada påskkort till sina medmänniskor för att symbolisera glädjen. Påskdagen har på senare tid blivit ett väldigt populärt dop tillfälle (man tror då att eftersom att Jesus återuppstod på påskdagen får barnet ett garanterat liv efter döden, precis som Jesus).
Påsken följs sedan av 40 glädjedagar då Jesus var uppstånden och visade sig för sina lärjungar. På den fyrtionde dagen återvände Jesus upp till himlen igen, den dagen har därför kommit att kallas Kristi Himmelsfärdsdag.Vid påsken tänds det stora påskljuset, symbolen för livets seger över döden. På Kristi himmelsfärdsdag släcks ljuset som en symbol för att Jesus lämnat jorden.
Enligt den judiska kalendern (som är en månkalender) firas högtiden pesach (Påsken) den 14:e dagen i vårmånaden Nisan, då det alltid är fullmåne. Fast de kristna började snart att flytta påskfirandet till påföljande söndag, den dag de menar att Jesus uppstod. Av de beräkningsmodeller som finns för att ta fram påskdagens kalenderdatum är det tidigaste datum för påskdagen den 22 mars, och sista möjliga datum den 25 april.
Man vet inte exakt vilket årtal Jesus dog, eller hur gammal han var då. Man blir tvungen att utnyttja ett antal observationer som görs i texterna/bibeln och på så sätt resonera sig fram till ett årtal. Utifrån de observationer har man kommit fram till att han dog omkring år 30 e.kr, de flesta tror att han dog år 30, 31 eller 33. Han blev alltså ca 34-40 år.
Pingst
Pingsdagen firas femtio dagar efter påsk (tio dagar efter Kristi himmelsfärd då Jesus blev upptagen i himlen till sin fader, Gud, efter att ha varit på jorden i 40 dagar) och är påskens avslutning. Ordet pingst kommer från grekiskans "pentecoste", som betyder "den femtionde".
Vid Pingst fyllde Anden lärjungarna i Jerusalem med kraft och ord att gå ut och predika. Därför firas den kristna traditionen pingst till minne av den Heliga Andes utgjutelse över lärjungarna, och den kristna kyrkans/församlingens grundande (grundades pga att lärjungarna predikade för folket).
Pingsten betecknas ofta som "kyrkans födelsedag", eftersom det var då som Jesu lärjungar började att organisera en församling och för att sprida Jesus budskap vidare. Pingsten är den långa påsktidens avslutning.
Vi kristna i Sverige firar även dessa kristna högtider:
Advent - Förberedelse inför Jesu ankomst
Annandag jul (Den helige Stefanos dag) - De kristna martyrerna
Nyårsdagen -Dagen efter Nyårsafton
Trettondedagen - Devise männens besök i Betlehem
Kyndelsmässodagen - Marias rening 40 dagar efter Jesu födelse
Jungfru Marie bebådelsedag - Ängelns besök hos Maria
Septuagesima - Nio veckor före påskdagen
Sexagesima - Åtta veckor före påskdagen
Fastlagssöndagen - 7 veckor före påskdagen
Palmsöndagen - Jesu intåg i Jerusalem
Skärtorsdagen - Jesu instiftande av nattvarden, Jesus sista måltid
Annandag påsk - Dagen efter påskdagen
Kristi himmelsfärdsdag - Dagen Jesus återvände till himlen
Annandag pingst - Dagen efter pingstdagen
Heliga trefaldighets dag - Treenighetens dag
Midsommardagen, Den helige Johannes Döparens dag
Apostladagen - Apostlarna
Kristi förklarings dag - Jesu förvandling och möte med Elia och Moses på berget
Den Helige Mikaels dag - Änglarna
Tacksägelsedagen - En allmän böndag
Alla Helgons dag - De avlidna troende
Domssöndagen - Jesu återkomst
Nu vet ni lite mer om vilka högtider vi firar, och vilka tre som är de viktigaste. Hoppas att ni förstod! Om det är oklarheter lämna gärna en kommentar.
Finns det några skillnader mellan könen? Överordnad/underordnad/jämnställda?
Nu för tiden är den Kristna tron ganska jämställd, i alla fall om man jämför med ganska många andra religioner.
Förr i tiden var det männen som var överordnade. Det fanns många regler om vad kvinnorna skulle göra och inte skulle göra. I slutet på 1800-talet och i början av 1900-talet satt t.ex män och kvinnor på olika sidor av kyrkan. Männen satt på höger sida och kvinnorna på vänster sida. Kvinnorna fick heller inte vara präster (vilket det fanns olika åsikter om, beroende på hur man tolkade bibeln).
På Jesu tid (alltså för ungefär 2-3000 å sedan), när Nya testamentet skrevs, hade kvinnan en väldigt underordnad plats. Man tyckte att kvinnans plats var i hemmet. Det ansågs inte viktigt att kvinnorna behövde veta om de religiösa frågor (för kvinnorna var det förbjudet att studera bibeln), kvinnorna tilläts inte delta i det politiska livet, de hade inget yrkesarbete, de kämpade inte i krig och de gick heller inte i skolan. Allt sköttes av män, religion, filosofi, studier, skrivarbete, skatter, politik m.m. Alla religionslärare (rabbinerna) var män och alla deras elever (lärjungar) var män.
Jesus var troligen ganska unik eftersom han både hjälpte kvinnorna och hade kvinnliga lärjungar som följde med honom på hans vandringar. I berättelserna om Jesu verksamhet nämns på flera ställen hur han han hjälper kvinnorna, han sätter sig t.ex ner och undervisar kvinnor, han tar en kvinnas parti och räddar livet på henne när hon anklagas för att ha varit otrogen mot sin man och man tänker stena henne till döds.
När den första Jesustroende församlingen uppstod (det var ett hundratal judar som blivit övertygade om att den här snickaren Jesus var den efterlängtade Messias som skulle upprätta Guds rike på jorden) var det, liksom i övrigt i det judiska samhället, män som ledde den. Och när man började resa ut för att berätta för de Judar runt Medelhavet att Messias kommit, var det män som gjorde det. En av ledarna inom den tidiga "Jesustroende" församlingen var Paulus, en judisk skriftlärd, och i flera brev (som bevarades av församlingen och nu finns i bibelns Nya testamente) instruerade han de olika Jesustroende grupper som bildats runt Medelhavet om hur de, både män och kvinnor, skulle uppträda. Att de skulle klä sig anständigt, ta det lugnt med vin osv, men till ett par av församlingarna skrev han att de skulle se till att kvinnorna var tysta under sammankomsterna. Varför han sa som dom gjorde om kvinnorna var antagligen för att i det samhälle och den tid där Paulus levde var det män som var präster och lärare. Det var ett faktum att män och kvinnor hade olika roller i samhället, det var något som inte ifrågasattes. Men samtidigt så skrev han på andra ställen om alla människors (män som kvinnors) lika värde. Så även om han menade att män och kvinnor var absolut jämlika, så var det ett faktum att de hade olika roller i samhället.
Men Paulus uppmaning om att kvinnorna skulle vara tysta i församlingen är en uppmaning som alltså bara finns på två ställen i bibeln och har av vissa kommit att uppfattas som en gudomlig befallning som ska gälla överallt i alla tider. Och därför menar man att kvinnliga präster är något som står i strid mot Guds ord. Därför fick/tyckte man inte kvinnor skulle vara präster förr i tiden, men det berodde helt på hur man tolkade det Paulus skrev i bibeln.Nu för tiden är Kristendomen en av de mest jämställda religionerna. Efter många år började de Kristna tänka igenom på vad det var deras förebild Jesus egentligen ville och menade på att han faktiskt säger att man ska behandla andra människor som man själv vill bli behandlad (vilket även gäller i relationer mellan man och kvinna), man ska alltså behandla andra med rättvisa (alla ska ha samma rättigheter).
De kristna kvinnorna har t.ex samma rättigheter till att gå i skolan (få den utbildning dom vill) som männen, de har rätt till att jobba lika mycket som männen, män och kvinnor har lika stort ansvar hemma, män och kvinnor har lika stor rättighet att skilja sig, kvinnan får gifta sig med vem hon vill (det är alltså inte mannen i familjen, pappan, som bestämmer det), kvinnorna får ha på sig vad dom vill/får se ut hur dom vill m.m.
Det ända "uppdelningen" jag kan komma på som levt kvar är när ett par ingår i ett äktenskap, alltså gifter sig, så sitter brudens och brudgubbens släkt på olika sidor av kyrkan under vigselakten. Brudens släkt sitter på vänster sida och brudgummens släkt på höger.
Det beror ju också lite på vilket land man bor i, allting styrs inte bara av religionen. Det är olika regler/orättvisor i olika länder. De kristna som levt i de svenska samhället har ju självklart råkat ut för de "historiska ojämställdheterna". Även om det inte är Kristet så har de kristna varit med om det. Lönerna är t.ex orättvisa, kvinnorna får ofta mindre lön fast dom gör samma jobb som männen. Kvinnorna fick inte jobba, utan det gjorde männen (kvinnor var hemma och tog hand om barnen), detta var i och för sig också en del av den kristna religionen. Männen var tvungna att vara militärer om dom blev "utvalda", kvinnorna fick inte vara militärer (ansågs inte tillräckligt starka). Att vara militär finns det och för sig både för och nackdelar med att vara. För männen var det en otrygghet (de utsattes konternueligt för faror), men vissa var också stolta för att dom valts ut som militär (det symboliserade att man var stark). För tjejerna var det både negativt och positivt. De saknade kanske sina män, men när dom var borta så fick kvinnorna bestämma mer.
Det jag tycker är konstigt är att det verkar som om att varken Jesus (eller Gud) hade något emot kvinnorna. Jesus ville att alla skulle ha samma rättigheter, men det verkade som om ingen riktigt lyssnade på Jesus, deras förebild. De verkade istället lyssna på t.ex Paulus om hur han såg på det hela.. Även om de flestas situation innan var att männen hade mer status (som Paulus), borde man inte lyssnat på Jesus (tänkt efter över det han menade) om man valt att "ansluta" sig till Kristendomen. Visst, det har alltid varit så att männen har haft mer status på grund av deras styrka, då det antagligen började för väldigt länge sedan när man behövde jaga för att överleva, mannen är oftast starkare än kvinnan och därför blev det så att det var han som jagade och försörjde familjen. Då fick kvinnan sköta hemmet och "serva" mannen. Det var alltså mannen som försörjde familjen, och därför var det han som bestämde. Så jag kan förstå det, men det fanns en chans att ändra på det, den tog dom inte då..
Jag tänker också att det (förutom kvinnor) måste funnits några män som var emot kvinnornas underordnad inom kristendomen (jag hoppas att det fanns några i alla fall), vad hände med dom? Dom blev antagligen också stenade som kvinnorna blev.. Detta tycker jag är helt sinnessjukt. Hur kan man behandla människor så..? Tur att det var förr i tiden och inte fortfarande pågår, eftersom jag är kvinna och tycker detta är helt sinnessjukt hemskt (hur man kan trycka ner ett kön så pass mycket).
Något jag också tänkte på är varför det finns så pass några nämnda kvinnor i bibeln, trots att Jesus faktiskt hade kvinnliga lärjungar. Varför finns det så få kvinnor i bibeln av Moses, Johannes döparens, Abrahams, Sauls, Petrus eller Paulus dignitet? Skäms bibelns författare för kvinnor? Eller fick dom bara aldrig chansen (av männen) att uttala sig i bibeln bara för att dom var kvinnor, och deras åsikter inte ansågs viktiga..?
Jag tycker Kristendomen är en trygg religion nu för tiden som faktiskt är en av dom hyfsat få ganska jämställda religionerna. Det är en bra religion där man (enligt mig) helt klart tagit rätt beslut med tiden, en jämställd religion mellan män och kvinnor. Jag förstår faktiskt inte varför inte alla religioner tänkt ett steg längre (som Kristendomen).. Vill vi verkligen ha det så här? Vad ska det vara bra för? Som t.ex Islam där mannen äger kvinnan, det är mannens ägodel. Han bestämmer allting över henne och får göra vad han vill med henne, han får t.ex vara otrogen. Muslimerna ville heller inte ha flickor när man födde, därför dödade man nyfödda flickor förr i tiden (nu är det förbjudet). Kvinnorna är som ett barn hela tiden. Dom får aldrig fatta sina egna beslut.
Dom borde ju inse att om man dödar kvinnorna kommer vår "sort"/typ av människa inte leva kvar om ett tag, de är beroende av kvinnorna. Varför behandlar man dom så dåligt då?!
Men det är som sagt därför jag tycker att Kristendomen är en så bra religion. Dom tog tag i det ojämställda, så att männen och kvinnorna för det mesta har samma rättigheter, jämställda. Detta innebar att när "samhället"/kristendomen ändrades var det både positivt och negativt för killarna, dom fick en lägre roll i samhället (dom var inte längre dom som bestämde allt), männen fick en konkurrens av kvinnorna. De började ju t.ex "anlitas" duktiga tjejer på arbeten vilket gjorde att männen fick sparken. Men det kunde också vara bra för de killarna som gillade att vara hemma, dom kunde t.ex ägna mer tid till sina barn och få en bättre kontakt med dom. För kvinnorna var det också både positivt och negativt (fast absolut mest positivt). De flesta kvinnor var väldigt glada över att dom fått en högre roll i samhället. Dom fick mycket mer möjligheter och rättigheter, de fick i stort sätt vara vad dom ville.
Kristendomen är också en väldigt bra religion eftersom att den bidrar till en bättre värld. Kristendomen är t.ex en religion som ger möjligheten till en utbildning (kunskap) för kvinnor, vilket gör att män och kvinnor kan lika mycket (är lika duktiga), vilket i sin tur ger möjligheten för kvinnorna att få samma jobb och samma möjligheter som männen, kvinnorna får därför mer status och blir därför lika accepterade som männen.
Nu vet ni förhoppningsvis lite mer om den hyfsat jämställda Kristendomen, hur det såg ut, och hur det ser ut med könsrollerna. Jag hoppas att det väckte ert intresse ännu lite till kring Kristendomen!
Vad finns det för riter/traditioner kring död?
När en människa dör vill man hedra den, säga farväl och önska den att få vila i frid, därför har man begravningar.
På påskdagen var Jesus korsfäst, död och begraven. Allt hopp vara ute, Jesus var död. Några kvinnor som känt Jesus kom till graven tre dagar efter för att sörja och smycka graven, men då var inte Jesus där.. Han hade då återuppstått! Detta är en väldigt viktig händelse för den kristna religionen, hur de ser på döden. Det jag tänker på som en trygghet är att livet aldrig kan besegras, livet är starkare än döden.
För vanligt folk (som inte är troende) är begravningen väldigt sorglig, de sörjer den som har gått bort genom att gråta osv. För kristna är begravningarna inte lika sorglig, vi tror att livet fortsätter efter döden (Jesus förebild). Det kristna budskapet är hoppfullt eftersom man kan uppstå från de döda och fortsätta leva, detta hjälper inte bara de döda (att återuppstå), utan också de sörjande. Religionen kan "bära" de sörjande genom sorgens tyngsta tid (med de tänket, hoppet). I kyrkans gemenskap har de möjligheten att skapa en "anda" där döden och den sorg den orsakar behandlas som en naturlig del av varje människas livserfarenhet. På så sätt kan de ta den sörjande ut ur sörjandet när han/hon är redo att ta steget ut i livet igen.
De kristna sörjer eftersom att dom inte får träffa personen som dött, men glädjs ändå av tanken att de kommer leva kvar, finnas med än även om man inte ser personen.
Det kan både vara bra och dåligt med det kristna tänket. Om man är kristen och är på en begravning med "icke troende" personer som sörjer (gråter) och man själv står där och inte gråter/är ledsen kan det uppfattas som att man inte bryr sig om personen som dog, det är på något sätt lite ohyfsat av folk att inte vara ledsen på en begravning, enligt de "icke troende". Men jag tycker att det kristna tänket är mycket bättre sätt att se döden på, det är mer positivt, det finns både nackdelar och fördelar med att personen dog. Det är positivt för personen i fråga (den döde) eftersom att den får återuppstå och fortsätta leva. Men för dom som lever kvar och inte får träffa personen mer är det negativt.
Momentet/momenten i kyrkan på en begravning kallas begravningsakt. Begravningsakten kan ske i en kyrka, i ett kapell eller annan cermonilokal. För att få använda en kyrka till begravningen krävs att den avlidne har betalat kyrkoavgift, varit med i Svenska kyrkan, (har den avlidne inte betalat kyrkoavgift ger den obligatoriska begravningsavgiften tillgång till ett kapell som Svenska kyrkan tillhandahåller).
En begravningsakt brukar innehålla böner, psalmer (som har valts ut av den dödes släktingar), hyllningstal/minnestal (där man minns all det goda i den dödes liv), bibelläsning, diktläsning, tyst minut (alla står upp för att hedra personen som dött, man tänker på personen), folket går fram till kistan och lägger blommor på den (tar farväl) och i slutet brukar några personer bära ut kistan till platsen där den ska sänkas ner. I kyrkan är det viktigt att man visar hänsyn till de som sörjer, de tar farväl av den avlidne. När kistan burits ut till platsen där den ska sänkas ner, sänks den ner i en grop man grävt och sedan brukar man slänga ner blommor och annat i gropen (det kan vara vad som helst man skänker ner till den avlidne som den sedan kan ha med sig i sitt nästa liv).
Personen i fråga (den döde/avlidne) har förmodligen bestämt innan vad han/hon vill göra med sin döda kropp. T.ex kan man "donera" ut sina friska organ, för att rädda livet på andra. Begrava liket (vanliga sättet), eller bränna kroppen till aska (kremera). Om man kremerar brukar man antingen lägga askan i en urna, sprida ut askan vid ett minneslund, eller sprida ut askan i t.ex en sjö som betydde mycket för den avlidne (eller i havet). Men de kristna föredrar att begrava hela kroppen (på det vanliga sättet) eftersom att då kan kroppen enklare leva vidare.
På en begravning brukar man vara mörkt klädd, med lite vitt. De närmast sörjande (männen) brukar oftast ha vit slipps och de som inte kände personen lika väl brukar ha svart slips. Mörk/svart kavaj med vit skjorta och vit/svart slips är det vanliga för männen. Och tjejerna brukar t.ex ha en mörk/svart klänning. Man ska helt enkelt ha mörka kläder för att symbolisera "sorgen", man ska alltså helst undvika färgglada kläder (det symboliserar något glatt, vilket en begravning inte är).
Den avlidnes släkt, vänner osv (de nära stående) brukar komma några gånger ibland och "pynta"/smycka graven med blommor, tända ljus m.m för att den ska se fin ut.
Nu hoppas jag att ni vet lite mer om vad som händer med de Kristna när dom avlider. Hur en begravning är "uppbyggd", vad man ska ha på sig, vad man kan göra med kroppen osv.
Vad finns det för riter/traditioner kring kärlek/parellationer/familjebildning?
Bröllopet är en vigsel som symboliserar att en ett par har ingått i ett äktenskap (välsignat av Gud). Från den dagen lovar man att vara varandra evigt trogna.
Innan bröllopet brukar man förlova sig. Förlovning är ett "tillkännagivande" av att en parrelation kommer leda till äktenskap eller registrerat partnerskap (ett förhållande mellan två människor med samma kön). Efter att ena partnern friat till den andre, och denne svarat ja, är paret förlovade fram till att vigseln (vigseln är de "moment" man gör i kyrkan då man gifter sig) eller registreringen har slutförts. Av tradition växlar man vid förlovning förlovningsringar, det brukar vara fina och påkostade ringar som symboliserar att man är förlovad (upptagen).
För att få gifta sig behövs två vittnen (som kan vittna om att dom faktiskt är gifta), godkänd hindersprövning och en ring. Minst 1 av bruden eller brudgummen måste vara medlem i svenska kyrkan för att få vigas i kyrkan (alla som är döpta i svenska kyrkan och sedan inte valt att gå ur är medlemmar). Det finns inga krav på att man måste vara konfirmerad för att få gifta sig.
Kyrkans vigsel handlar om att få sigg äktenskap välsignat av Gud och därför är det självklart att religionen får en stor plats, t.ex genom böner, psalmer och bibelläsning. Om man tycker att detta känns jobbigt bör man nog fundera en gång till varför man gifter sig i kyrkan.. Däremot måste man inte känna sig djupt troende för att få viga sig i kyrkan.
Egentligen finns det inga större krav på kläderna i en kyrkvigsel. Förutom att brudparet, precis som alla andra kyrkobesökare, ska respektera kyrkorummet. Detta innebär att bara axlar, bar rygg, mycket djup urringning och liknande bör ingen ha i kyrkan. Män ska inte ha huvudbonad på sig inomhus, och linne är inte heller lämpligt. Man ska alltså vara vårdad och inte ha för lite kläder på sig! Men det vanligaste är att bruden har en vit brudklänning, en fin bukett och ett diadem med en stor slöja släpande bakom sig. Brudgummen har oftast frack. Man brukar även ha två finklädda barn (en kille och en tjej) som brudnäbbar. Tjejen går bakom bruden och håller upp slöjan, och killen går bakom brudgummen.
På bröllopsdagen vigs man i kyrkan. Några "moment" i vigseln kan vara psalmer, bibelläsning, "frågorna" (det brukar vara t.ex "Inför Gud och i denna församlings närvaro frågar jag dig _____ (namnet på mannen): Vill du ta _____ (namnet på kvinnan) till din hustru och älska henne i nöd och lust?" och sedan frågar man kvinnan), bön över ringarna, löftena och ringväxling, tillkännagivandet, förbön, herrens bön, välsignelsen osv.
När vigseln är klar brukar man fira giftermålet genom att ha en bröllopsfest! Den är oftast på kvällen samma dag som man gifter sig. Gästerna brukar oftast vara de som varit med i kyrkan under vigseln, men det är vanligt att man bjuder in andra vänner också för att få en större fest. Det brukar vara ganska påkostat, med musik, mat, dans osv. Ett kärleksfullt tillfälle att fira de som ingått i ett äktenskap! Natten efter bröllopet kallas bröllopsnatten.
Efter bröllopet är det vanligt att brudparet åker iväg på romantisk resa, en så kallad smekmånad. Förr var det meningen att brudparet skulle vara iväg en hel månad med förhoppningen om att bruden skulle ha kunna bli gravid under den tiden. Idag åker de flesta dock bara iväg ett par veckor. Mest för att koppla av och smälta alla intrycken efter den hektiska tiden med bröllopsplanering.
Den dagen man gifter sig kallas bröllopsdagen, men den dagen återkommer varje år. Om ni t.ex gifter dig den 1 januari 2013 så är det eran bröllopsdag, nästa år den 1 januari 2014 är det också eran bröllopsdag, då har ni varit gifta i ett år. Bröllopsdagen är alltså det datum ni gifter er, det datumet (1 januari) är alltid eran bröllopsdag, vilket år det än är. Precis som födelsedagar! När man varit gifta i ett särskilt antal år kan bröllopsdagen också kallas "silverbröllop" eller "guldbröllop".
Om mannen och kvinnan t.ex har bråkat, inte kommer bra överens (har olika åsikter) eller helt enkelt inte har "tycke" för varandra längre kan man begära skilsmässa. Då bryter man äktenskapet. Man ansöker om att få skilja sig genom att skicka in en äktenskapsskillnad till tingsrätten din kommun tillhör, då måste man också komma överens om problem som, hur gör vi med huset?, hur gör vi med barnen? osv.
Nu vet ni förmodligen lite mer om bröllop/vigsel. Det kan vara bra att veta om ni ska gifta er någon gång i framtiden!
Vad finns det för riter/traditioner kring ungdom?
I den kristna tron Konfirmerar man sig vid ungefär 14-15 års ålder. Det som barnet fått i och med dopet och påbörjat under sin uppväxt bekräftas vid Konfirmationen. För att Konfirmera sig måste man vara döpt, men om man vill konfirmera sig även fast man inte är döpt som liten kan man döpa sig i samband med konfirmationen. Detta eftersom man kan döpas i vilken ålder som helst.
Konfirmationen är en bekräftelse på den kristna tron, en bekräftelse på dopet. Konfirmationen handlar om relationer till Gud, människor och även relationen till sig själv. Det är en gammal tradition som handlade om att bli vuxen. Idag har det förändrats till att mer handla om att lära känna sig själv och den kristna tron.
Ordet "Konfirmation" har dubbel innebörd, det betyder både att bekräfta och ”att ge någon styrka”. Vilket är det vi gör när vi Konfirmerar oss, vi både bekräftar vår tro och hittar förmodligen lite av framförallt våran egna styrka (lära känna sig själv).
När man konfirmerar sig brukar upplägget se ut så här. Först går man på ett antal gudstjänster, brukar vara 10-20 stycken. Sedan träffas man i "Konfirmationsgruppen" konternueligt varje dag i nån/några veckor då man får lära sig mycket kring Kristendomen. Som avslutning brukar man sedan ha ett läger. Det brukar vara 1-3 veckor då man både lär sig mer om Kristendomen men också gör andra aktiviteter. Efter detta, när man har konfirmerat sig, brukar man fira! Då säger man hej då till sina lägerkompisar och man brukar också få någon present som en bekräftelse av konfirmationen. Under dagarna/veckorna på konfirmationen sätter man sig förmodligen in mer i den kristna tron och får lära sig mer om religionen.
Från Thea bakom skärmen--> Jag ska konfirmera mig i sommar. Jag är döpt som liten och ska nu (14 år) konfirmera mig. Vi ska gå på 15 gudstjänster innan sommaren, jag har än så länga bara hunnit gå 3 gr. Jag är dock inte alls troende, men det gör ingenting, man få konfirmera sig för det. Tron är ingenting någon annan kan styra över. Jag konfirmerar mig för att träffa nya kompisar och för att ha kul, men det ska ändå bli spännande att lära sig mer om min religion. Än så länge har jag dock inte fattat varför människor ägnar en så stor del av sitt liv till sin religion... Jag tycker att det är SJUKT långtråkigt att gå i kyrkan. Gudstjänsterna innehåller massor av konstiga ord vilket gör att man knappt fattar någonting av vad prästen sackar om. Men religioner är komplicerade, jag tror att jag kommer tycka det är roligare när jag gått några flera gånger.
Nu vet ni vad ni kan göra om ni vill "fördjupa" er mer i kristendomen men också träffa nya kompisar med samma religion. Det är en rolig grej som bekräftar den kristna tron! Hoppas ni förstod, om det är oklarheter lämna gärna en kommentar och förklara vad som var oklart.
Vad finns det för riter/traditioner då ett barn föds?
I den kristna tron döper man oftast ett barn vid några månaders ålder för att "föda in det" i den gemensamma kristna tron. I dopet namnger man barnet och välkommnar det till världen. Man kan även döpas som vuxen eller i vilken ålder som helst, men det vanligaste nu för tiden är att man döps som litet barn. Den som döps förenas med kyrkan.
Ett dop brukar oftast innehålla klockringning, psalmer, evangeliet om Jesus och barnen, befrielsebönen, trosbekännelsen, överlämnande av dopljus, välkomnandet i församlingen, välsignelsen, tackbön, dopbön och dophandlingen. I dophandlingen tar prästen tre händer vatten över barnets huvud, en för fadern, en för sonen, och en för den heliga anden. Dopet är ett löfte, ett löfte från Gud där han lovar att alltid vara med en.
Dopet är en av de äldsta cermonier inom Kristendomen som har sitt "ursprung" av Johannes döparen. Han döpte människor i Genesarets sjö genom att doppa hela huvudet under vattnet. Då skulle den som döptes bli renad på synder. Det tänket har även levt kvar tills idag, vattnet symboliserar rening på synder.
Jesus gick också till Johannes för att döpas. Han sänktes ner i Genessarets sjö utav Johannes Döpare som gav Jesus sin välsignelse. När Jesus ställde sig upp ur vattnet sänkte sig den heliga anden (i form av en duva) ner från himlen över honom. Den heliga anden berättade att Jesus var hans son, den utvalde. Det var då Jesus förstod att han var Guds son. Det var också då han började med sin offentliga verksamhet, eftersom många såg upp till honom när dom förstått att han var Guds son. Detta var alltså en väldigt viktig händelse för Kristendomen.
Jag, Maria, är döpt. Jag tycker att det är jätte bra att vi döps, det är ett tydligt sätt att visa som liten att man är Kristen. Man föds in i gemenskapen och vet att Gud alltid är med en. Det är en trygghet.
Nu vet ni lite mer om vad som händer med de nyfödda i de kristna familjerna, vad som väntar dom!
Hur kan jag komma i kontakt med Gud?
Bön
Att be är det vanligaste sättet att ta kontakt med gud. När man ber handlar det om att gå in i sig själv och tala till gud som om han är din vän, vi uttrycker våra känslor till Gud. Det är inte svårt att be, det kan varje människa om den vill. Tala inom dig till Gud som om han fanns, som om han lyssnade just till dig, som om han var din bäste vän. Det är faktiskt enda sättet att få veta om han finns, om han lyssnar och är din vän. Gör det hemma eller i skogen eller gå till en tom kyrka och tänd ett ljus.
Det finns olika slags sätt att be. De vanligaste två är att antingen be en bordsbön (då tackar man Gud för maten på bordet) eller att be "vanligt", tyst, ensam med sitt inre, (då tar man kontakt med Gud för att prata om problem eller bara prata om vad som hänt osv).
Nattvarden
I nattvarden kan vi på ett direkt sätt få möta och komma i kontakt med Gud genom att äta bröd och dricka vin. Brödet och vinet symboliserar Jesu kropp och Jesu blod, eftersom att han offrade sitt liv för att ge evigt liv till hela mänskligheten. Om man äter brödet och dricker vinet sägs det att man därför ska få ett evigt liv.
Bibeln
I bibeln står det mycket om Gud, t.ex hans handlingar, vad man ska göra och inte göra m.m, alltså hur man ska leva. Om man är kristen så följer man hans råd. Därför kan ett sätt att kontakta Gud också vara att läsa Guds ord. Man kan lika gärna kontakta honom genom en text, man läser hans ord och sätter sig in i dem, man tar kontakt till hans handlingar.. Genom att läsa hans ord kan man få en riktig tankeställare, man tänker sig in i det som skrevs om honom som om han säger det till en. Så det kan också vara ett sätt att ta kontakt med gud.
Gudstjänster
Att gå på Gudstjänster i kyrkan är också ett sätt att ta kontakt med Gud. Då står prästen och sänder ut Guds budskap till oss. Då tar man kontakt med gud fast av prästens hjälp, han förmedlar Guds budskap till oss. Hans budskap kan "förmedlas" på många olika sätt i gudstjänsten. Det kan vara i inledningen, den kan innehålla bön om förlåtelse till Gud och/eller kyrie (ett rop till Gud). Gudstjänster brukar också innehålla Evangelium läsning (Jesus ord till oss), Predikan (kan handla om olika saker, t.ex sökandet om att finna Gud), Nattvarden, Tackbön (tackar Gud för nattvarden och för att han är nära och hjälper oss), Välsignelsen (ta emot Guds välsignelse) . Det är några "moment" Gudstjänster kan innehålla där man kan komma i kontakt med Gud.
Högtider
Det här är det ni behöver veta om ni vill ta kontakt med Gud! Jag hoppas att ni har lärt er nåt!
Vem är jag?
Detta är ett skolarbete av mig, Thea. Vi jobbar med religion i skolan, och ska skriva om en av de fem "stam" religionerna här på bloggen. Jag har valt att skriva om Kristendomen, om den protestanta inriktningen. Dels för att jag är kristen (inte alls troende dock) och skulle vilja veta mer om religionen, dels för att jag ska konfirmera mig i sommar och också för att de flesta här i Sverige tillhör just den religionen. Så i denna blogg kommer det enbart skrivas om Kristendomen.
I bloggen kommer jag kalla mig för Maria eftersom att det är ett vanligt kristet namn. Namnet Maria är taget efter det hibreiska Miriam och betyder troligen "upprorisk", "bitterhet" eller "motspänstighet". Det finns sex stycken Maria omnämnda i bibeln, den mest omnämnda är jesus mor Maria. Det är alltså Maria som kommer att skriva i den här bloggen. Det är Marias åsikter och Marias reflektioner, inte Theas.
I bloggen kommer jag kalla mig för Maria eftersom att det är ett vanligt kristet namn. Namnet Maria är taget efter det hibreiska Miriam och betyder troligen "upprorisk", "bitterhet" eller "motspänstighet". Det finns sex stycken Maria omnämnda i bibeln, den mest omnämnda är jesus mor Maria. Det är alltså Maria som kommer att skriva i den här bloggen. Det är Marias åsikter och Marias reflektioner, inte Theas.
Jag heter alltså Maria, jag är 14 år och bor i Sverige. Min familj är djupt troende och jag har gått i kyrkan varje söndag så länge jag minns, det är något min familj gör på fullaste allvar varje vecka. Jag kommer svara på lite frågor om Kristendomen så att ni kan lära er mer om Religionen. Så i denna blogg skriver jag, Maria, som tillhör religionen Kristendomen (protestanta) om just min religion, Kristendomen.
-Tillfällig bild-
